Som en enda lång förlossning

I morse kom barnen in på morgonen och väckte mig med frukost på sängen <3 

Det värmer enormt i mamma hjärtat och jag blir så stolt över dom, att dom är så omtänksamma.

Helt plötsligt är alla "nej, jag vägrar" "jag vill inte" "dumma mamma", alla stamp i golvet, allt tjat på affären, allt gnäll över hur jobbigt det är att ta reda på efter sig, allt tjat om kompislek, allt bråk om rums städning, alla stöddiga kommentarer, grin & allmänt bråk helt som bortblåst! 

Undrar hur det kan vara så, ibland känner man att man vill låsa in dom i källaren och kasta bort nyckeln, i nästa stund skulle man kunna pussa ihjäl dom för att dom är så härliga, saker dom gör, som får allt annat att blir helt bortglömt. 

Föräldraskapet känns ibland som en enda lång förlossning, det gör ont, det jävlas, man är trött och less, undrar vad man gett sig in på, och sen blir allt sådär underbart, värt det och man har glömt allt som var tidigare :)

Sötkorvarna