Öronspya!

Underhållning i all ära, men idag på jobbet fick jag assistera med kaffe och sällskap i en timme då det spelades dansband på högsta volym...live..

Kära nån, mina öron kräktes!!

Jag hade en nära döden upplevelse och mina händer applåderade stelt, för att i ett tappert försök, vara trevlig och bibehålla lugnet när jag egentligen vill hoppa fram till den ensamme sångaren och trasha hans hela ljudutrustning! Min hjärna skreeeek "have mercy on a black soul"!

Jag kan verkligen inte förstå mig på dansband, det är nåt otäckt gubbsjukt över den svängiga melodin, rösterna och texterna ska vi inte tala om, de påminner skarpt om harlequin pockets..BLÄ!

Jag var med om en Vikingarnas kramgoa låtar-skräckupplevelse som ung tonåring.

Mamma och jag var på väg hem ifrån Norge, 52 mil ren och skär isbana med tvättbräda och mamma hade fullt sjå att ta sig framåt.

Jag fick inte sova då mamma behövde sällskapet, jag fick inte lyssna på min egen musik och i kassett bandspelaren spelades Vikingarnas kramgoa skrål....det enda ljud mamma ville höra under djup djup koncentration....... I FEMTIOTVÅ MIL!! :-O

Pga denna vidriga upplevelse kan jag också en hel massa dansbands låtar utantill och jag kan inte annat än att skämmas när munnen formar orden i texten i "Leende guldbruna ögon" 

Tack och lov lyckades jag rädda mina sargade öron med Jay Smith och Enter Sandman på hemvägen!

11/1-2011