Ärlighet varar längst...ELLER?

Tänk om man kunde vara helt helt ärlig mot barnen, och tala om hur mycket man sliter med deras julklappar varje år! 

Hur många paper cuts man fått av det där jävla julpapperet som går sönder i varenda hörn, eller när man klippte av sig halva pekfingret och rev sig på tejphållaren! 

Eller hur tejpen uslades och klistrade ihop sig och hur det där jävla snöret aldrig vill krulla sig och ligga kvar snyggt! 

Men nej, istället låter man en tjockis i röd velour kostym...en freeloader a.k.a Tomten, ta åt sig all ära! 

Som att han svettades på BR i när han köade i 2 ½ timme? 

Som att han släpade klappar i kassar med handtag som skär in i fingrarna över hela stan, tryckte in dom i skuffen och körde hem dem? 

Som att han panikade och slängde in allt i skrubbar, vindar och vrår halv ett på natten så ingen ska se något?

Som att han stod en hel kväll och slog in dem, tills händerna blödde, bara för att få se dom där goa härliga lyckliga ansiktena på julafton... 

Nädå, han åker tydligen hem till oss och dumpar skiten på diverse ställen här hemma och låter sen mig göra grovjobbet, för att sen dyka upp 10 minuter på dagen D och ändå vara den som gör ungarna lyckligast....

Tomten...du kan dra!

Att jag aldrig lär mig......NO MORE!!!

Jag känner mig själv så väl vid det här laget, och jag borde veta bättre, men jag gör samma misstag varenda jävla gång...

Det plingar till i mobilen, jag läser sms:et och har blivit bjuden på ett homeparty dvs Oriflame, Me&I, Lingon å Blåbär, Partylite, Tupperware eller nåt annat apdyrt get together. 

Och JAG vet, att jag inte ska gå på sånt, någonsin...

För jag är så jädra svensk så jag kan inte snylta andras fika utan att känna mig tvungen att shoppa loss bland plastbyttor, doftljus och äppeltvålar, sånt jag vet är bara krafs, och inte alls håller den standard det lovar...

För NEJ, jag är inte impad av Oriflames fenomenala Tender Care, köper jag en sån, så är det ett MercyBuy...

Därför blir jag extra tokig på mig själv, när jag lik förbannat tackar ja till dessa inbjudningar, lovar mig själv att det inte är nåt köptvång och att jag baaraaa ska gå dit och kika, och ha trevligt, för att sen hitta mig själv med nosen i en katalog för att verka sådär intresserad som dom andra är, och efter en stund rycks jag med i deras entusiasm och börjar också fråga om produkterna, testar, luktar och känner hur min skeptiska kvinnliga intuition helt plötsligt sakta börjar falla över i ett genuint intresse för vad jojoba kan göra för torra armbågar...

Sen fattar min hand en penna och krafsar ner ett par sidnummer på en förtryckt beställningsblankett och.....

*KA-TJING*.....567 kr fattigare, och sen ska jag gå runt och stinka jojoba och äppleblom med en touch av rårörs socker, så varenda allergiker får hoppa åt sidan när jag far fram...

Det enda jag lyckats hålla mig borta från fortfarande, är rutan man bockar i om man vill vara värdinna själv, alltså ha en visning hemma, och det är nog enbart för att det någonstans i mitt innersta inre finns en liten klok Zara som vrålskriker lungorna ur sig, att jag ska ge fan i, turn the other cheek liksom, och så lyckas jag styra bort handen från rutan, till enbart den prickade linjen för underskriften. 

Sen sitter jag där och äter hemmagjord sockerkaka och dricker kaffe, som en riktig slyna, det är som min belöning för att jag sålde mig själv.....igen!!

Och du trodde att du var bitter?!?!

Jag vill gärna titulera mig själv som en trevlig person, med lätt fobi för trångsynta människor, trots att jag själv också är det när det gäller vissa ämnen, jag kan dessutom vara en bitter jävel också, som surar över vintern trots att jag inte kan göra ett skit åt det hela...

Däremot har jag hittat en sida som slår mig och ALLA jag känner i både trångsynthet, bitterhet, nonchalans och tjurighet!

Är det flashback?? Nej...Är det vitmakt sidor?? Nej.... 

Det är lokalblaskan på nätet!!  Och det är inte ens tidningen som är bekymret, utan läsarna!!

Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om en sån nonchalans, jag blir helt förstummad, och då ska det mycket till! 

Skriver en enda människa ner en glad positiv kommentar blir denne totalt nedrackad, dumförklarad och man måste ner på dagis nivå för att förstå detta, för det handlar till och med om att märka ord! :-O 

Vuxet folk!!?? 

Till och med den härliga artikeln som postades nyligen om en hund som varit borta i 36 dygn och kommit hem, MÅSTE få sig EN syrlig kommentar! För så är det på dt.se, ingen ska komma undan med ren glädje, när nåt kul eller positivt händer. 

Jag hoppas verkligen att det är ett gäng elaka Stockholmare som sitter och skriver sånt här till oss i Dalarna, annars har jag en gruvligt fel bild av dalfolket, som beskrivs så levande, glada och trevliga!

Så om du är på humör.....In och frossa i elakheter:

Dalarnas Tidningar

Stolt psykopat!

Jag har blivit träningspsykopat! 

På nåt konstigt vis, gick jag från soffsittar småbarnsmamma med en kopp kaffe i ena handen och en 200 grams marabou i den andra till hurtig två barns mamma som tränar minst 2-3 ggr i veckan med en kopp kaffe i ena näven och nån äcklig grönsak i den andra, what happened??

Jo, jag insåg att det inte är speciellt bra för självförtroendet när man håller upp ett par jeans i storlek valross och undrar vem fasiken som ska kunna ha dom, och sen får jag inte själv ihop dom, om jag ens får upp dom. 

Jag insåg också att kläder i dagens nutid inte gjordes i min storlek, mer än för kvinnor som var barn när dinosaurierna vandrade på jordens yta, och att det inte känns bra att stå i en provhytt, svettig, med ångest. Ångest över att ens behöva prova kläder man vet inte kommer passa, 9 av 10 plagg gör nämligen inte det när man drar storlek valross. 

Tillsammans med min polare LCHF och motion är jag idag totalt 36 kg lättare, jag hatar fortfarande att prova kläder men jag älskar att hålla upp ett par jeans och undra vad det är för anorektiker som ska komma i dom, och sen kunna ta på mig dom och knäppa ihop dom och det till och med hänger liiite i röven.

En sak som jag däremot aldrig kommer lära mig, är att gilla mjölksyra, ni som gör det är sjuka i huvudet, eller så är ni jävligt duktiga på att fejka ett leende och känslor, själv ser jag ut som att jag försatts i krigsläger, utan mat och vatten och är satt i straffarbete, jag tycker synd om mig själv och kontrollfreak som man är, så passar det inte riktigt den här damen att vara så skakis i ben och armar så jag inte vet om jag kommer kunna föra kaffe koppen till munnen...och jag gillar kaffe, och kontroll...över ALLT!! moahaha!

Nog för att denna känsla överträffas av all annan vinst som det innebär att träna, jag är sjukt stolt över min prestation och det här är nog första gången jag fattar vad jag ställt till med!

Men idag är ändå en dag då jag tänker fortsätta tycka enormt synd om mig själv, efter Hitler spinning passet jag testade i förrgår, bakdelen är ett enda stort blåmärke, inte träningsvärk, inte mjölksyra, utan sadeljävlar smala som en linjal...De vill verkligen tvinga en att stå å cykla, dom jävlarna!