söndag 18 december 2011

Sjukskrivna, socialbidragstagare & annat slödder...

För ett tag sen stod det i den lokala blaskan att någon bombhotat Försäkringskassan i Falun, och trots att det förstås var läskigt för personalen i kåken, så måste jag säga att jag har FULL förståelse. 

Nu vet man ju inte direkt vems fel det är att nån som får sin "lön" från FK, inte fick det, om det var regeringens gulliga beslut eller någon på FK som klantat till det.

Jag vet inte vem som blev fullständigt vansinnig och skickade iväg detta hot.. 

Kanske var det en människa som drabbats av cancer och anses vara arbetsför ändå, jag menar vem har dött av lite cellgift, häv ur dig ur soffan din latmask! 
Kanske var det någon som går någon form av praktik, dvs jobbar heltid och arslet av sig för bidraget som i runda slängar betalar hyra och el, mat finns det ju i soptunnor runt om i hela kommunen, eller hur? 

Jag har själv varit på botten, inte den djupaste delen av den, tack å lov, men jag har haft socialbidrag i mina ungdoms glada dagar...eller nej, mina ungdoms dagar ska det väl stå. 

Jag är innerligt tacksam att socialbidraget finns, i mitt fall var det största problemet den mänskliga faktorn, t.ex så fick man pengarna den sista varje månad, och det hände mer än en gång att en räkning skulle vara betald 5-6 dagar före den sista, och då var det bara att vänta, sen betala påminnelse avgifter för det, trots att 45 kr är ungefär det man har kvar på kontot efter att räkningarna betalats..Och det går inte att varken spara, eller betala en räkning i förväg, en extra en månad för att slippa situationen, för det räcker inte pengarna till.

Ja, det är & ska vara existens minimum, jag är helt med på det, men det är inte så roligt när inte överlevnadsbidraget dyker upp den sista, för att din handläggare har semester, eller är sjuk och återkommer 7 dagar senare, för det har jag också varit med om, ett antal gånger, även till julen..Och existensminimum är just vad det låter som, du existerar, no more, no less.

Det var därför det här inlägget blev skrivet, för precis som det står på facebook lite då och då så finns det människor som väljer mellan en slalomutrustning eller ett Xbox, och människor som väljer på julmat eller korv å makaroner, julklappar eller elräkningen...

Och till alla dom som kämpar med det, kan man iallafall skänka en värmande tanke, alla människor har det inte alltid så lätt och så här i efterhand, så är jag tacksam för den tiden jag gick igenom, jag lärde mig förbannat mycket, jag lärde mig att det kan gå bra, det kan lösa sig, det är inte ett helvete jämt, men tyvärr finns det dom som aldrig får komma ur det helvetet, och till er som kämpar och vänder på varenda krona, vill jag ändå, mitt i det jobbiga önska en riktigt riktigt God Jul. 

Jag vet hur det är, ingen kan säga att det är lätt, och jag hoppas att ni i allafall har kärleken och glädjen hos er i juletider, för även om det låter jävligt klyschigt så är det ju faktiskt det som julen handlar om...egentligen.

lördag 10 december 2011

Ska vi ligga?

Vi påminner väldigt mycket om djur, det finns slående likheter förutom att vi män i skor lägger in känslor i våra förhållanden till andra män i skor, som såklart komplicerar saker å ting ganska mycket. 

Men i våra relationer som par skiljer det sig däremot en hel del, i djurriket är det ju alltid hanen som är snygg, tränad och kan sjunga som en gud, honan är grå, trist och tråkig men det är fortfarande hon som bestämmer vem som får ligga, hanarna flockas runt honan för att impa järnet och visar upp sina kunskaper och sina tjusiga färger och makalösa pipa. 

Bland oss två fotingar är det inte riktigt så, kvinnan ska vara tjusig, uppklädd, utstyrslad, tränad, smal, snygg, söt och ha en hel massa andra kvalitéer, kvinnor får visserligen ligga ändå, det är liksom fortfarande vi som bestämmer.  
I singelvärlden håller dock alla koll på spegelbilden, men vad är det som gör att djur håller ihop som par ända tills döden skiljer dom åt och inte vi? 

Jo, en hane är fortfarande lika snygg, de har lika vackra fjädrar, bröst och sångröst under hela sin livstid, och i vår värld är sambolivet en start på något helt annat. 

Den där snygga killen med magrutor som luktade gott och bjöd ut dig på kaffe med sin hysteriska charm, intelligens och välrakade haka ligger plötsligt i soffan med skäggstubb, en hand innanför kalsongerna och skrattar åt sina egna fisar, spenderar ledig tid med att spöa någon i tv-spel, magrutorna är sedan länge en degklump som spänns åt med skärp nu förtiden, och håret håller på att krypa bak på ryggen. 

Nej, utseende är verkligen inte allt, men nog ger det en lite perspektiv till skilsmässa statistiken ;)

fredag 9 december 2011

In your face!

Livet är väl egentligen bra jävla motsägelsefullt ibland? 

Ett par exempel:
Man ska ge fan i socker, inte bra för varken kropp eller knopp, och lik förbannat så finns det proppat med godis så det nästan ramlar av hyllorna, på det enda stället som du får lov att vänta livet ur dig....nämligen när du köar till kassan! 
Bara för att du ska stå där och tyst säga -"neeej neeeej nejje!"...till dig själv och så slutar det med ett "MEN OKEJ DÅ!!" precis som att det var någon annans fel att du inte kan motstå, för att sen slita åt dig en 200 grams chokladkaka i ren tristess och för att du tycker synd om dig själv, för att du får stå där och vänta på nån jävla pensionär som inte fattar hur man betalar med kort...

Sen ska det tränas också, och vem behöver träna mest egentligen, jo alla som är plus size:are, finns det träningskläder till dom?? ICKE! Dom ska tydligen dra på sig ett gammalt påslakan och skutta omkring på Friskis i, för några snygga träningskläder finns det banne mig inte i nån större storlek än 38/40, har man tur kan man kanske köpa två byxor, och ha en på vardera ben!

Sen ska man värna om miljön! Buss och samåka is the shit! 
MEN....för att kunna vara miljövänlig och genomföra det, så lär du för det första vara miljonär och för det andra tycka om att stå ute i 23 minusgrader och vänta i 67 minuter på bussen, för att kunna ta dig hem efter jobbet en onsdags kväll! 
En enkel biljett från staden till min lilla by, en heeeel mil bort, kostar nämligen 40 kronor om man gått och blivit över 26 år...trevligt...motsägelsefullt...sur....





onsdag 30 november 2011

Ärlighet varar längst...ELLER?

Tänk om man kunde vara helt helt ärlig mot barnen, och tala om hur mycket man sliter med deras julklappar varje år! 

Hur många paper cuts man fått av det där jävla julpapperet som går sönder i varenda hörn, eller när man klippte av sig halva pekfingret och rev sig på tejphållaren! 
Eller hur tejpen uslades och klistrade ihop sig och hur det där jävla snöret aldrig vill krulla sig och ligga kvar snyggt! 

Men nej, istället låter man en tjockis i röd velour kostym...en freeloader a.k.a Tomten, ta åt sig all ära! 

Som att han svettades på BR i när han köade i 2 ½ timme? 
Som att han släpade klappar i kassar med handtag som skär in i fingrarna över hela stan, tryckte in dom i skuffen och körde hem dem? 
Som att han panikade och slängde in allt i skrubbar, vindar och vrår halv ett på natten så ingen ska se något?
Som att han stod en hel kväll och slog in dem, tills händerna blödde, bara för att få se dom där goa härliga lyckliga ansiktena på julafton... 

Nädå, han åker tydligen hem till oss och dumpar skiten på diverse ställen här hemma och låter sen mig göra grovjobbet, för att sen dyka upp 10 minuter på dagen D och ändå vara den som gör ungarna lyckligast....

Tomten...du kan dra!

torsdag 24 november 2011

Att jag aldrig lär mig......NO MORE!!!

Jag känner mig själv så väl vid det här laget, och jag borde veta bättre, men jag gör samma misstag varenda jävla gång...

Det plingar till i mobilen, jag läser sms:et och har blivit bjuden på ett homeparty dvs Oriflame, Me&I, Lingon å Blåbär, Partylite, Tupperware eller nåt annat apdyrt get together. 

Och JAG vet, att jag inte ska gå på sånt, någonsin...
För jag är så jädra svensk så jag kan inte snylta andras fika utan att känna mig tvungen att shoppa loss bland plastbyttor, doftljus och äppeltvålar, sånt jag vet är bara krafs, och inte alls håller den standard det lovar...
För NEJ, jag är inte impad av Oriflames fenomenala Tender Care, köper jag en sån, så är det ett MercyBuy...

Därför blir jag extra tokig på mig själv, när jag lik förbannat tackar ja till dessa inbjudningar, lovar mig själv att det inte är nåt köptvång och att jag baaraaa ska gå dit och kika, och ha trevligt, för att sen hitta mig själv med nosen i en katalog för att verka sådär intresserad som dom andra är, och efter en stund rycks jag med i deras entusiasm och börjar också fråga om produkterna, testar, luktar och känner hur min skeptiska kvinnliga intuition helt plötsligt sakta börjar falla över i ett genuint intresse för vad jojoba kan göra för torra armbågar...

Sen fattar min hand en penna och krafsar ner ett par sidnummer på en förtryckt beställningsblankett och.....
*KA-TJING*.....567 kr fattigare, och sen ska jag gå runt och stinka jojoba och äppleblom med en touch av rårörs socker, så varenda allergiker får hoppa åt sidan när jag far fram...

Det enda jag lyckats hålla mig borta från fortfarande, är rutan man bockar i om man vill vara värdinna själv, alltså ha en visning hemma, och det är nog enbart för att det någonstans i mitt innersta inre finns en liten klok Zara som vrålskriker lungorna ur sig, att jag ska ge fan i, turn the other cheek liksom, och så lyckas jag styra bort handen från rutan, till enbart den prickade linjen för underskriften. 

Sen sitter jag där och äter hemmagjord sockerkaka och dricker kaffe, som en riktig slyna, det är som min belöning för att jag sålde mig själv.....igen!!

lördag 19 november 2011

Och du trodde att du var bitter?!?!

Jag vill gärna titulera mig själv som en trevlig person, med lätt fobi för trångsynta människor, trots att jag själv också är det när det gäller vissa ämnen, jag kan dessutom vara en bitter jävel också, som surar över vintern trots att jag inte kan göra ett skit åt det hela...

Däremot har jag hittat en sida som slår mig och ALLA jag känner i både trångsynthet, bitterhet, nonchalans och tjurighet!
Är det flashback?? Nej...Är det vitmakt sidor?? Nej.... 
Det är lokalblaskan på nätet!!  Och det är inte ens tidningen som är bekymret, utan läsarna!!

Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om en sån nonchalans, jag blir helt förstummad, och då ska det mycket till! 
Skriver en enda människa ner en glad positiv kommentar blir denne totalt nedrackad, dumförklarad och man måste ner på dagis nivå för att förstå detta, för det handlar till och med om att märka ord! :-O 
Vuxet folk!!?? 

Till och med den härliga artikeln som postades nyligen om en hund som varit borta i 36 dygn och kommit hem, MÅSTE få sig EN syrlig kommentar! För så är det på dt.se, ingen ska komma undan med ren glädje, när nåt kul eller positivt händer. 

Jag hoppas verkligen att det är ett gäng elaka Stockholmare som sitter och skriver sånt här till oss i Dalarna, annars har jag en gruvligt fel bild av dalfolket, som beskrivs så levande, glada och trevliga!

Så om du är på humör.....In och frossa i elakheter:

Dalarnas Tidningar

onsdag 2 november 2011

Stolt psykopat!

Jag har blivit träningspsykopat! 

På nåt konstigt vis, gick jag från soffsittar småbarnsmamma med en kopp kaffe i ena handen och en 200 grams marabou i den andra till hurtig två barns mamma som tränar minst 2-3 ggr i veckan med en kopp kaffe i ena näven och nån äcklig grönsak i den andra, what happened??

Jo, jag insåg att det inte är speciellt bra för självförtroendet när man håller upp ett par jeans i storlek valross och undrar vem fasiken som ska kunna ha dom, och sen får jag inte själv ihop dom, om jag ens får upp dom. 

Jag insåg också att kläder i dagens nutid inte gjordes i min storlek, mer än för kvinnor som var barn när dinosaurierna vandrade på jordens yta, och att det inte känns bra att stå i en provhytt, svettig, med ångest. Ångest över att ens behöva prova kläder man vet inte kommer passa, 9 av 10 plagg gör nämligen inte det när man drar storlek valross. 

Tillsammans med min polare LCHF och motion är jag idag totalt 36 kg lättare, jag hatar fortfarande att prova kläder men jag älskar att hålla upp ett par jeans och undra vad det är för anorektiker som ska komma i dom, och sen kunna ta på mig dom och knäppa ihop dom och det till och med hänger liiite i röven.

En sak som jag däremot aldrig kommer lära mig, är att gilla mjölksyra, ni som gör det är sjuka i huvudet, eller så är ni jävligt duktiga på att fejka ett leende och känslor, själv ser jag ut som att jag försatts i krigsläger, utan mat och vatten och är satt i straffarbete, jag tycker synd om mig själv och kontrollfreak som man är, så passar det inte riktigt den här damen att vara så skakis i ben och armar så jag inte vet om jag kommer kunna föra kaffe koppen till munnen...och jag gillar kaffe, och kontroll...över ALLT!! moahaha!

Nog för att denna känsla överträffas av all annan vinst som det innebär att träna, jag är sjukt stolt över min prestation och det här är nog första gången jag fattar vad jag ställt till med!

Men idag är ändå en dag då jag tänker fortsätta tycka enormt synd om mig själv, efter Hitler spinning passet jag testade i förrgår, bakdelen är ett enda stort blåmärke, inte träningsvärk, inte mjölksyra, utan sadeljävlar smala som en linjal...De vill verkligen tvinga en att stå å cykla, dom jävlarna!

tisdag 25 oktober 2011

Men fan va livet ska vara orättvist!!

Kort fråga!?
Hur ofta renoverar man taket på huset? 
Inte vartannat år direkt, såvida man inte lider av ohygglig otur!

Själv äger man ett parhus som har ett enormt tak och 47 graders lutning, därför är taket i relativt gott skick efter ca 80 år, och behöver proffshandlag, denna gången stoppar jag undan silvertejp och superlim.

Hursomhelst så ska det bytas ut nu, och det kostar skjortan men jag kommer inte behöva renovera taket igen förens jag är närmare 90 år i runda slängar. 

Och va händer? Jo, i 6 veckors tid ska det hänga takläggare/snickare här, och INGEN kommer jobba en minut utan tröja :-O 
Och inte en enda jävel av dom jag sett är nåt ögongodis! 
300.000 för ingenting!
Fy fan! ORÄTTVIST!

lördag 24 september 2011

Bra Zara, här har du en chans att göra bort dig!

Kan inte ni, precis som jag, undra hur fan det är möjligt att säga fel saker vid fel tillfälle HELA tiden. 
Inte nog med att man, mer än ofta, befinner sig på fel plats vid fel tillfälle, man kan inte hålla snattran heller.
Jag är nämligen expert och självutnämnd specialist i området.

Möter jag någon som precis gjort slut med sin kille och är förkrossad, så ska ni inte tro att det tar mer än ett par tio minuter förens jag pratar om t.ex ett avsnitt sex and the city som jag sett, om hur Miranda blev dumpad av sin kille och låg i sin lägenhet och förtvinade medans exet levde loppan och träffade den stora kärleken, fast det relevanta var kanske att vi diskuterade tv-serier överlag.

Jag är också expert på att prata om döden, när jag träffar någon som nyss mist nån, vem som helst, då vill min hjärna gärna att jag ska dra till med fraser som 
-"Usch det är så kallt så man kan dö!" 
-"Åh fy fan, jag har sådan träningsvärk så jag tror jag dör!" 
-"Måste jag skrapa rutorna en enda gång till den här vintern så kör jag in i en bergvägg och dör!"
Ja, jag kan dra till med värre saker också, men det är så INTE smakfullt så jag törs knappt skriva det. 

Jag kan vara lika duktig när jag träffar nån med funktionshinder också, duktiga jag! 
Vem fan är så jävla dum så man pratar om saker man sett på bio med en som är blind?? 
Eller prata om när man hoppade höjdhopp i skolan med nån som är förlamad från midjan och neråt? 
Eller prata om hur kul det är att tumbrottas med en som bara har en arm eller hur gött chips och dipp är med någon som bantar?

Det är ju precis som att hjärnan säger: 
-"Okej Zara, här har du din STORA chans att kunna göra bort dig ordentligt, KÖR!! SKYNDA DIG DÅ! Braaaa dääääär Zara, prata om att du tycker att alla förskolor borde heta dagis med en förskolelärare, braaaa Zara!"

fredag 23 september 2011

Äh men lägg av!

Det finns en sak som jag stör mig på något alldeles enormt, det är faktiskt ingenting att störa sig på alls, men ni vet hur vissa småsaker bara kan göra en vansinnig. 

Ni som läser mycket bloggar, slösurfar och kikar runt på bloggar och bloggar själva kommer förstå exakt vad jag menar, sen kanske det inte står på samma nivå på störighets skalan hos er, som hos mig.

Men väldigt ofta är det yngre tjejer som annonserar brett och vilt om sin blogg för att attrahera andra läsare, och har då sen skrivit ett inlägg i stil med:
"Förlåt, jag har varit så hiiiimlaaaa dålig på att uppdatera på sistone" (Detta innebär att dom inte skrivit nåt på kanske 3 dagar, max 1 vecka.) 
"Men nu äntligen är jag tillbaka så ni, mina älsklingar kan få er dos av vad som hänt i mitt liv" (Detta säger mig att det kommer nåt spännande, och kanske även en anledning till varför dom hållit sig borta från datorn i nästan 2½ dag, kanske har dom blivit av med oskulden, eller fotat sig själva fullspacklade i underkläder, vad vet jag.) 

Men summan av kardemumman blir: 
"Idag har jag och Karro pratat i telefon, sen kom hon hit och vi kollade på en film och käkade chips, känner mig sååå himla flottig typ...Ha det så bra nu alla underbara läsare, älskar eeeeeeer!"   

WHAT?? That´s it??? 
Inget kul, spännande, roligt, intressant, smaskigt, skvaller, upplyftande??? 
Nä, men hoppas du å Karro hade det himla mysigt i soffan framför filmen, som vi inte ens fick veta titeln på eller om den ens var bra...Tack...Precis vad jag ville lägga min dyrbara tid på...Tack...



tisdag 20 september 2011

Hur man gör bort sig på bästa sätt!

Idag skulle dottern på 9 år laga middagen på egen hand, det skulle bli chili con carne och hon tinade köttfärs, för att sedan knata in till mig i sovrummet med färsen för att fråga om den var färdigtinad, och jag kläcker ur mig: 
"-Oj, akta så du inte spiller blod på golvet nu" varpå dottern blir likblek, stannar upp och skriker: "-BLOOOD????" och jag kontrar med: "-Ööh, eller nej, jag menar...ööhh..köttsaft, köttsaft menade jag, det är nånting heeelt annat, hehe.." Annars kan jag säga att det hade varken blivit mat lagat eller någon köttfärs rätt EVER i detta hushåll, och jag var verkligen inte sugen på pizza idag ;)



Det är ju rätt lustigt det här med att göra bort sig. 
Jag minns en gång när jag gick på gymnasiet, då var det inne med typ platåkängor, inte 70 tals platåer men nåt åt hälften av det, och jag sprang till bussen, mitt på stora torget i staden, trampar snett och flyger i backen så varenda kullersten vände sig om och undrade vad fan som hände. 

Ett par i 20 års åldern sprang fram till mig och frågade hur det gick och som alla andra personer som vurpar och som alla gånger jag vurpat la jag på ett riktigt fejksmajl, reste mig snabbt med blödande handflator och knän och svarade: "-Jaa-aaa, det gick så bra så!!" Sen haltade jag mig iväg med brännande knän och öppna bensår med halva handflatorna kvar på trottoaren och missade bussen gjorde jag med. 

Varför gör man så?? Varför kan man bara inte kasta sig om halsen på nästkommande person och visa sina blödande knän och ojja sig en hel massa? 
Varför är det första man gör när man kommit på fötter igen, en avläsning i hur många som såg? 
Varför låtsas vi som att vi inte snubblade till, precis som att det var meningen? 
Kan man inte bara erkänna att det var klantigt och att det KOMMER hända igen!?

måndag 19 september 2011

Nu jäklar ska det firas!!

Wooohooo! 
För första gången någonsin har vi varit på en stormarknad, sprungit på en kvinna och en man, som var kortväxta/little peoples/dvärgar (ja, jag vet fan inte vad som är politiskt korrekt!) UTAN att barnen kommenterat med ens en gloende blick!! :D 

Inte en enda pinsam "kolla mamma, den här killen är lika kort som jag" eller "Oj vad liten du är!" eller en blick där det ser ut som att ögonen, i ren chock, håller på att trilla ur huvudet på dem samtidigt som dreglet hänger från deras vidöppna små munnar! 

En totalt smärtfri handling av diverse varor, ja förutom att vi fick en avstämmning i självscanningens sanna tecken! Vi klarade oss, men kände oss som ett gäng busar & banditer när vi stod där och stresspackade upp allt vi tryckt ner i våra kassar och tankarna for kors och tvärs:
-"Faaaaaaan, scannade jag verkligen löken??" 
-"Shit, jag minns inte ens att jag lagt ner det här i vagnen!"

Och förutom denna lilla trevliga upplevelse så fyllde jag år idag, jag kan numer titulera mig trenolla och jag är hemskt mallig över det, jag har klarat livhanken i 30 år och är välkomnad med öppen famn in i vuxenvärlden av alla som är äldre än årgång 1981 :) Yeeeey me! 

Jag har blivit otroligt uppvaktad, med fina presenter, telefonsamtal, sms,  facebook gratulationer, sång och blomster. God mat och igår drack jag till och med champagne med jordgubbar och choklad :) 

Ja ni, det känns ju inte direkt som nån pärs att bli 30 heller! Livet flödar av smaskigheter! Inget kan gå fel! ;)

Födelsedagsbarnet

fredag 16 september 2011

Vad som är okej och det som inte är det!

Vad är egentligen en feminist?
En kvinna som inte rakar sig förutom på huvudet?
En kvinna som inte använder smink?
Som vill ta bort porrstämpeln på kvinnor?
Som tycker att kvinnor och män ska tjäna lika för samma arbete?
Som hatar skillnader pga kön?
Vad är en feminist för dig??

Jag för min del, kallar mig inte feminist, jag tycker helt enkelt alla lika, alla olika!
Jag vill inte att man ska nekas arbete pga utseende, ras, kön eller religion, jag vill att vi alla delar på den här planeten i harmoni, att alla slutar slåss för makt och pengar och att alla ska slippa slåss för sina rättigheter, att dom rättigheterna är självklara.

Jag vill inte att en kvinna ska vara brandman om hon inte klarar av samma fysiska påfrestning som en man, för om mitt liv hänger på en skör tråd, vill jag bli räddad. Om en man är en bra brandman, så betyder inte det att det är ett hån gentemot kvinnan och kvinnans roll i samhället, utan att han är en ansvarsfull yrkesman som vet vad han gör, och det är ju förjävla bra! Precis som att en kvinna som jobbar på dagis inte heller är ett hot mot kvinnans roll i samhället, utan en ansvarsfull yrkes kvinna som vet vad hon gör!

Vi borde låta män vara bra på det dom faktiskt är bra på, och samma sak med kvinnor, vi är olika, och inget säger att en kvinna inte kan klara av det en man kan göra bara för det, lika lite som man kan säga att en man inte kan klara ut det en kvinna klarar av.
Tänk vad mycket en personlighet och livserfarenhet gör med en människa, hur man formas till och formas om hela tiden, i sympati, empati, moral, känslor..ja ALLT!

Jag tycker om feminister, feminister som inte spårat ur.
Att våldta män med piasava kvastar, förnedra och anse att män är en lägre rang är inte okej, man möter många svin i sitt liv, och när det gäller den kategorin så är det ordentligt könsfördelat..50/50.
När feminister vänder, det feminister kämpar för, åt andra hållet, så har något gått riktigt snett.
Helt plötsligt behöver vi antifeminister som tar hand om den här gruppen, precis som vi har antirasism mot rasister och antimobbning mot mobbare.

torsdag 15 september 2011

Om att ge upp allt hopp...

Höstmörkret har lagt sig över byn där jag bor. 
I mina trötta hösttermins tankar är det redan November. 
Där i tankarna har det redan börjat snöa lite lätt och frosten biter hårt i kinder.
Trädens löv har redan fallit av och gräsmattan är täckt med det som kallades för sommaren.
Jag hade redan börjat, början på att ge upp. 
Allt såg mörkt ut, lika mörkt som en Septembernatt. 
Men då gjorde jag det, jag trotsade varenda en av naturens lagar!! 
Så NU är äntligen spirorna nyrakade igen!! 
Här ska fan inte sparas nån jädra vinterpäls ännu, det är ju som att välkomna vintern med öppna armar, 
!!ICKE!! 
F*ck you snö, is, oskrapade bilrutor och allt annat elände som hör vintern till!
Sometimes snow needs a high-five...in the face...with a chair..

Sådär ja, så ska det se ut! Varmt, soligt och festivaligt!

Hur man säljer in en produkt!

Ni vet alla att reklam fungerar på ett väldigt enkelt sätt:
Du ska bli sugen! 
Sugen på att äta, träna, sminka, smörja, färga håret, baka, gå ner i vikt, fixa din krångliga mage och renovera en smula! 
Du ska bli sugen och aaavuuundsjuuuuk!

Vi har till exempel skönhetsprodukter, där en modell av variant super, visar upp en perfekt hy, som man får utav krämer, foundation och puder, ja eller så föds man tydligen sån. En modell som förmodligen inte ens vet hur en finne ser ut visar ett uuundeerbaaart resultat, dvs en person som har haft acne skulle aldrig ens kunna få samma slutresultat, och dom som redan har perfekt hy, ja dom använder kanske inte så mycket såna här produkter överhuvudtaget.En med perfekt hy, behöver inte bli avis.

Sen har vi mat! Maten är alltid perfekt med stort P på tv och i reklamblad, frågan är- har du någonsin fått en hamburgare som ser ut som på reklamen? 
Nej, för då skulle du få hela munnen full i tandpetare och diesel, som ger den där extra härliga reklamglansen till både grönsaker och kött!

Jag har iallafall hittat den bästa reklamen ever!! 
Snacka om att sälja in en produkt!
Alla spädbarnsföräldrars våta dröm:






Oh my god!! It´s a SLEEPING baby!!?? 
Lätt att jag skulle köpa dessa blöjor om jag hade en bebis!

måndag 5 september 2011

Känner du igen dig??

Du har en vän...Ni sitter tillsammans i soffan och tittar på film, äter något gott snask, ni skrattar och kommenterar filmen, helt plötsligt är det bara du som skrattar, vännen sitter med huvudet nedåtböjt och stirrar i knät, ser nästan ledsen ut...?

Du har en vän...Ni sitter på altanen och dricker kaffe, skvallrar och skrattar åt dumheter som sker runt om er, pratar om väder och vind, när det helt plötsligt bara är du som pratar, inget svar....Vännen sitter med huvudet nedåtböjt och stirrar i knät, ser nästan ledsen ut....?

Du har en man/kvinna...Ni sitter på en fin restaurang och firar något speciellt, kanske är det en förlovning, eller årsdag, du tittar åt sidan på någon som går förbi, och söker sen kärleksfullt ögonkontakt med din man/kvinna, men denne sitter med huvudet nedåtböjt och stirrar i knät, ser nästan ledsen ut...?

Du är på parmiddag....Ni sitter tillsammans alla fyra och har precis ätit dessert, nu ska det spelas sällskaps spel för hela slanten! Men plötsligt sitter ena parets kvinna och andra parets man med huvudet nedåtböjt och stirrar i knät, ser nästan ledsna ut...?

Och vad är nu orsaken till detta osociala beteende?? Är det psykoser, depressioner och annat otrevligt??
Nej, det kallas helt enkelt för iphone, eller varför inte android mobil!
Hoppas verkligen hologram kommer snart, då ska jag och min hologrampolare vara mobilfria och glo på varann kärleksfullt! Och det bästa av allt, mer kaffe till mä-ä-j!! ;)





lördag 3 september 2011

EpiC FaiL!


Sänkt intelligens nivå AB

Idag inhandlade vi en ny kaffebryggare, en high tech bryggare!
Som de flesta vet avskyr jag high tech men när det kommer till kaffe är jag öppen för alla förslag!
Och med tanke på att jag förbrukar ett paket kaffe på 3 dagar så var det dags för både en ny & påkostad bryggare! Min gamla levde dessutom på övertid, men jag vill tacka för tiden vi haft tillsammans, käre vapendragare! But it´s time to set you free, my friend!


Hursomhelst, så var det en novell med i kartongen om hur man brukar denna maskin, och vi stod här som två neandertalare och pillade på alla knappar, försökte bryta loss filterhållaren, förstå vad som piper och vad allt som lyser kan betyda, och till vår stora lycka så lyckades vi faktiskt brygga en kanna kaffe också! Så då blev det hoppa jämfota och klappa händer precis som grottmänniskorna gjorde när de uppfann elden...

Så nu hoppas jag att jag och nya bryggaren kan starta en överkonsumerad relation där den är helt urpumpad efter ett pass i min närvaro, minst i samma kaliber som mitt ex!

My new lover <3

fredag 2 september 2011

Håll i er!!

Nu är det dags att avslöja vad som dolde sig bakom alla spännande ledtrådar!!
(Ledtrådarna hittar du i inlägget "Let´s play a game")


TAAAAAA-DAAAAAA-AAAAAAH!! 




Fråga mig inte vad den heter, men det är nån form av gelépryl, en leksak. Ni kanske känner igen dom? Det är nämligen såna här som ruinerar alla småbarnsföräldrar på marknader, höst som vår, typ den nya varianten av heliumballong!

söndag 28 augusti 2011

Let´s play a game...

Den här leken går ut på att ni får 7 ledtrådar och gissar saken, sen avslöjar jag rätt svar med en bild, ok? 
Simple rules, man ska inte behöva tänka överdrivet när det är söndag!

Here we go!

Ledtråd 1- Den är ca 14 cm lång.

Ledtråd 2- Den är hård men ändå mjuk.

Ledtråd 3- Du kan hålla den i handen.

Ledtråd 4- Man kan dra den upp och ner, upp och ner.

Ledtråd 5- Du kan klämma på kulorna.

Ledtråd 6- Den är ca 5 cm i omkrets.

Ledtråd 7- Det kan komma vätska ur den om man har otur.










lördag 27 augusti 2011

Som en enda lång förlossning

I morse kom barnen in på morgonen och väckte mig med frukost på sängen <3 
Det värmer enormt i mamma hjärtat och jag blir så stolt över dom, att dom är så omtänksamma.

Helt plötsligt är alla "nej, jag vägrar" "jag vill inte" "dumma mamma", alla stamp i golvet, allt tjat på affären, allt gnäll över hur jobbigt det är att ta reda på efter sig, allt tjat om kompislek, allt bråk om rums städning, alla stöddiga kommentarer, grin & allmänt bråk helt som bortblåst! 

Undrar hur det kan vara så, ibland känner man att man vill låsa in dom i källaren och kasta bort nyckeln, i nästa stund skulle man kunna pussa ihjäl dom för att dom är så härliga, saker dom gör, som får allt annat att blir helt bortglömt. 

Föräldraskapet känns ibland som en enda lång förlossning, det gör ont, det jävlas, man är trött och less, undrar vad man gett sig in på, och sen blir allt sådär underbart, värt det och man har glömt allt som var tidigare :)


Sötkorvarna

torsdag 25 augusti 2011

Jag är besviken!!

Känner mig helt tom, jag är så jäkla besviken! Hur kunde detta ske?? VARFÖR?? Varför just jag???








Vi har varit på stans bästa skobutik och JAG var den enda i hela familjen som inte fick ett par skor med mig ut därifrån!!!!  Livet är så jävla orättvist!!

Jag höll till och med i dom här godingarna :(




Den sanna anledningen

Jag börjar förstå mer och mer vad det handlar om!
Det är egentligen inte så att man börjar bli gammal och rädd, utan mer medveten, man har införskaffat sig ett sånt där urtrist konsekvenstänkande.
Det är den sanna anledningen till att man inte vågar göra så mycket tokiga saker, som man gjorde när man var tonåring, och trodde att man var komplett odödlig, eller sket i om man var dödlig.

För att man VET att om man skadar sig, så blir konsekvensen sjukskrivning, och det betyder att spargrisen får sätta livet till för att man ska kunna klara sig, alla besparingar till utlandsresan blev plötsligt mjölk och bröd pengar. 

När spargrisen är källsorterad som keramik på soptippen återstår det att börja sälja av grejer, och man börjar undra: -"Behöver jag verkligen en soffa, man kan ju sitta på golvet och glo på tv också?" 
-"Behöver jag verkligen en tv, jag har ju ingen soffa att sitta i?"
-"Kläder & skor är överskattat, vi föddes till denna värld nakna!" -"Köper nån en halv parfym, och en måttligt använd deodorant...mjo kanske.." 
"-Måste barnen verkligen lära sig åka skridskor, det har man ju ingen nytta av när man blir vuxen, för då törs man inte ändå, med risk för benbrott och sjukpenning!" 

Efter detta steg är det dags att avskaffa hemtelefonen,  lämna tillbaka bilen och ta bussen till närmaste socialkontor. Därefter blir du förmodligen nekad hjälp, då du tjänat för bra, de sista tre månaderna före din sjukskrivning och du får lov att råna en hemlös i kön på socialtjänsten, på hans sista pantburkar för att ha råd med bussen hem. Dessutom upptäcker du att han har din senaste festblåsa som näsduk.

Ja, det är inte lätt att bli vuxen och motvilligt erövra äventyrslusten med konsekvens tänk istället.


Vänta här nu!! Är inte det där mina vinterstövlar med klack som jag köpte på Scorette förra året??






tisdag 23 augusti 2011

Shabby Chic föräldrar!

Jag och min vän Jennie satt och diskuterade fenomenet Shabby Chic päron idag, och om du undrar vad som menas med det, var god läs faktarutan nedan:

[Shabby Chic förälder s. -n föräldrar]  
[Vuxen person som är gravid, alt. har en gravid partner eller vuxen person som har barn i åldern 0-1 år, Alla bilder som visas offentligt och blogginlägg handlar mestadels om inredning där allt går i vitt, ros och shabby chic. Det ofödda eller lilla barnets rum går också i vitt.] 

När man firat barnets 1- årsdag, som t. ex jag gjort två gånger, så vet man att grått, svart och brunt är den enda inredningen i färgpaletten som fungerar för att det ska SE någorlunda fräscht ut! 
Dvs. det folk inte vet finns i soffan, "finns" inte, för det syyyns inte! 
Och jag är helt övertygad om, att om man har barn över 1 år, så ÄR det inte så fräscht som bloggbilder och dylikt visar, tror det är lite mäklar varning, dvs dölj alla skavanker och bevis!

Jag vet att under den där vita byråns kant sitter det ett gäng snorkråkor och att under den rosmönstrade kudden i den vita soffan, finns det utsmetad oboy alt. ketchup. 

De vita luftiga gardinerna är fulla med blåbärsgröt och vällingdregel alt. nerdragna av barnet, så den tjusiga utsirade gardinstången hänger på trekvart, och man upptäcker snart att vita tapeter med rosbård var ett otroligt dumt val, när barnet lagt en kast spya över halva väggen vid årets första vinterkräksjuka. 

Den tunna skira vackra duken är ihopknölad och också den full i matrester såsom plommonpuré och får bara handtvättas. 
Alla vita dalahästar, och annat smått shabby chic i utsmyckningsväg var bortkastade pengar, eftersom alla smågrejer måste stå 1½ meter över golvytan för att inte gå i kras.

Den fina nyantika porslinsvasen som det står färska rosor i, ligger risigt till, den blir snart ett roligt puzzel och rosorna ett mellanmål.

Allting med glas, t.ex vardagsrumsbord, tv-bänk under 1½ meters höjd är fulla med matrester, fasttorkat dregel och handavtryck så det ser sådär hippt frostat ut.

Så lyd mitt råd, svart och grått går aldrig ur tiden, du spar pengar, skurmedel, Karlssons Klister, tvättmedel,  tid, och humöret!

MARDRÖMMEN






söndag 21 augusti 2011

Jorå, så-att-eh...

Ja, som småbarnsförälder är det mycket man ska hinna med, ibland måste jag skriva lappar till mig själv så jag kommer ihåg att klä på mig och duscha.

Det är ett evigt pysslande med tider och kompislek, städning och matlagning, man önskar att man hade fler än 24 timmar på ett dygn. 

Så den här bilden är till alla småbarnsföräldrar, så ni kan känna igen er och luta er tillbaka utan att ha dåligt samvete över hur det ser ut hemma, för uppenbarligen ser det ut såhär hemma hos mig. 
Den kan också tolkas som ett tips, förena nytta med nöje, för vem behöver papper när man har en dammig tv-fot som målarduk??

Tack Oliver...

måndag 15 augusti 2011

Det kommer föralltid vara bögarnas fel!

Jag & dottern hade tjejkväll här hemma för typ en vecka sen.
Hur härligt som helst, med taco´s och en ljuvlig film alla borde se: Trassel!

När filmen var slut, och vi slog av alla prylar man behöver ha idag för att se på en helt vanlig film, så var klockan mycket och reprisen av Allsång på Skansen var i full gång, Pride festivalen likaså, och det var lite temat för allsången också. Grotesco var nämligen där och framförde den underbara ironiska låten "Bögarnas fel" *se you tube klippet nedan & le* 

Hur som helst tyckte dottern att den var hysteriskt rolig, och vi letade på den på Youtube och satt här och fnissade åt detta underbara samhällsperspektiv, hon är ju bara 9 år så hon kanske inte riktigt hängde med i ironin, men jag förklarade för henne att det inte alls är som dom sjunger osv, och då tyckte hon att den var ännu bättre. 

Dagen efter satt hon återigen och kikade på klippet och det var då det hände, det som inte FÅR hända! 
Lillebror på 6 år snappade upp melodin *biter hysteriskt på nagelbanden* och jag måste erkänna att trots att sången är riktigt bra, melodin riktigt catchy så är det fan inte roligt när ens 6-åring står inne på affären och plockar lösgodis, och vrålsjunger endast refrängen: "DET ÄR BÖGARNAS FEL!!"




söndag 14 augusti 2011

To ALL you parents out there!

Luta dig tillbaka i en skön stol, slå på lagom skön volym på datorn och njut av föräldraskapet till fullo! ;)
Detta kan även vara en trevlig truddelutt för blivande föräldrar så dom vet vad som väntas :D


Get to know the writer! Exclusive shit!

1- DISKTRASOR:
Disktrasor går fetbort!
Av den enkla anledningen att du luktar som att du pillat nån i stjärten om händerna när du kramat omkring på en sån där sur snusktrasa. Och stjärtpill lukten sätter sig ordentligt om man har otur, så att det luktar som att en gammal naken alkis gubbe suttit på diskbänken, eller varför inte köksbordet?? En helt ny disktrasa är dock relativt ok för mig.


2- BUNGYJUMP:
Jajemen, den här dåren har hoppat 52 meter från en gungande metallkorg med huvudet före, rakt ner mot Falu ån, iförd endast ett gummiband runt fotlederna. Det var också på den tiden då jag trodde jag visste allt, att jag var odödlig, att smärta bara bevisar att man lever och när jag tjuvrökte för mamma..Håhåjaja, de glada tonåren!

3- ARMBRYTNING:
Dom flesta bryter ben och armar som barn/ungdom/80-åring, eller kanske under nån vinter resa till Sälen, Idre, Alperna eller nåt annat coolt fjällsamhälle. Utför nån läskig sport, faller från höga höjder...ja ni fattar.
Själv åkte jag med morsan på raggar partaj, gick tvärs över en grusplan, trampade snett på en slaggbit, dundra omkull som en fälld fura, och bröt armbågen...22 år gammal.....småbarnsmamma....nykter... Jaja, nån gång ska vara den första!

4- RAKPLITOR, FINNAR, KVISSLOR, PORMASKAR:
Kärt barn har många namn, och jag älskar att förinta dem alla, på nästan alla! Nu kanske ni tycker att jag är mysko, med tanke på mitt hat av disktrasa och min kärlek till porisar! Men det är nåt underbart ljuvligt med att klämma till åt dem och göra "rent"! Och jag älskar såna som knäpper när dom ger upp för mina nypor, moahaha!

5- PILLARE:
Japp, jag är en äkta pillare, av tyg! Ni vet den här lilla "fyrkanten" längst ner på byxben? Där alla sömmar går ihop bildas en liten fyrkant eller rektangel, och den älskar jag. Men det går inte bra med vad som helst, favoriten är söndertvättade stretchjeans, blanka tyger går bort, likaså sträva...Hmm..känns som att jag får låta nån insatt vän gästblogga om ämnet, för hur jag än vänder på det låter det som att jag borde ansöka till fasta paviljongen i Säter ;)


lördag 13 augusti 2011

TVÅL eller BAJSKORV??

Man kan säga mycket om mina barn.

Dom är till utseendet mest lik sin far och är mest lik mig när det gäller personlighet.

Dom är omtänksamma, rara, pratglada, roliga, kreativa och påhittiga.

Som nu till exempel, när sonen kommit underfund med en ny lek: "Luktar det tvål eller bajskorv om händerna??"

Denna lilla rara lek uppkom efter låååångt tjatande från mig om att man alltid måste tvätta händerna efter toalett besök och mycket riktigt, efter ett tag kom han på hur det skulle fungera, och mjo, jag lär erkänna att man motvilligt sätter dit snoken, för tänk om det INTE skulle lukta tvål? ;)

Undrar om man ska testa den leken på jobbet?? Hoppa ut från personal toan och vråla "TVÅL ELLER BAJSKORV!!??" och slänga nävarna under näsan på nån arbetskamrat, kan bli ett kul samtalsämne på julfesten sen...helst om jag inte är där... ;)

Nåja, den andra påhittiga i min familj, är en mycket envis dam på 9 år, som är klok, har ett enormt hjärta och är ganska lillgammal, och som i alla sammanhang när man träffar nya människor blir en äkta pajas och säger "JAG FES" följt av ett gapskratt som inledningsfras i en ny relation...Hej är okej annars...eller..? ;)

Och denna donna kan även vara ganska lat, vilket hon visade prov på idag, då hon på eget bevåg köpte en sån här:



                           Mammas lilla pensionär! :) 

Hon tycker den är förträfflig när man ligger i soffan och inte når tv-dosan ;)

Ålderstecken?? Jajemen!!

Nu pratar vi inte rynkor, framfall, grått hår och skägg på hakan, men det känns ju inte så där vidare värst långt borta faktiskt.

Efter ett par nätter nere i parken i byn, på onyktert vis, vaknar jag nämligen upp lördag morgon och hade precis fyllt 75 år...
Stel som ett bordsben, med snustorr trut och grus i ögonen (eller alternativt kanske gråstarr) klev jag upp, halvt medvetslös, vid lunch och insåg att jag inte bara störde mig på min nya ålder, men jag insåg också att nåt är fel, när man efter en tvådagars får lov att gunga sig ur sängen och stödja sig på saker för att ta sig ur sovrummet.

Nu förtiden hatar jag också att sova bort hela dagen, det skvallrar såklart en del om att man närmar sig 80 strecket i en väldans fart.
Som ungdom kunde jag tycka det var lite halvdrygt när man vaknade lagom till bolibompa, men ett axelryck och en panpizza senare så var det problemet löst.
 
Trots att jag är en sann nattuggla och tror att "morgonstund har guld i mun" är påhittat av nån i samma kaliber som författaren till Alice i underlandet (dvs.inte vid sina sinnens fulla bruk) så kan jag inte låta bli att tycka att kl.10 är en magisk gräns, man ska varken behöva vakna före eller efter.

När barnen var små var man vaken och sov ungefär lika mycket nattetid som dagtid. Men sitta uppe kl.5 med Dora som enda talande sällskapet var fan inte kul heller.

Hur som haver fortsatte jag min lördagmorgon med att skopa kaffe och satt med mina åderbråck, liktornar och ryggskott och undrade vad jag gjort för att förtjäna detta?    
Ja förutom att den enda alkoholfria dryck jag tillfört de senaste två dagarna har varit groggvirke, och gud säkerligen vill straffa mig för det.  

Jag tänker kanske inte beklaga mig så överdrivet mycket mer, jag var ju inte bakis, men att vakna upp och helt plötsligt ha blivit snuvad på 10 års pension, det är fanimej inte ok!

31/7-2011

Det är en stor sorg...

Vad har hänt med mig??!!
I veckan som var, hälsade jag på min mamma och syster i norraste norrland och var på tivoli med barnen, och jag börjar inse att jag är en äkta mamma i övre ungdomsålder! :-O
För det första har jag dödsångest när jag ser mina barn flyga omkring i diverse (enligt mig) livsfarliga karuseller. Jag står mest och blundar och håller tummarna för att dom inte glömt en skruv när dom skruvade ihop skiten."Lilla berg och dal banan" MY ASS!! De faller säkert en ½ meter ner om den helt plötsligt faller isär i småbitar som bergådalbanor gör på film!
För det andra har jag insett att det jag gillar mest med tivoli, är att dricka kaffe, äta en färsk donut, fota andra när dom har kul samt titta på när andra har kul...WTF?? :-O
För det tredje så föreställde jag mer en packåsna, än en mamma i övre ungdomsår, då det hängde handväskor, plånböcker, solbrillor, kamera, gosedjur, nallar och diverse andra tivolivinster på hela mig. Jag fick lov att lassa över hälften på syrran när vi skulle få loss allt jag hade på mig så jag kunde hålla i min egen kaffekopp.
Det verkar vara min nya lott här i livet, packåsna, eftersom jag, som under mina ungdoms glada dagar kunde åka vilken karusell som helst precis efter jag ätit en hamburgare utan att blinka, nu inte ens kan ta en svängom i virvelvinden utan att jag känner mig bakfull.
Va fan är det frågan om??

21/7-2011 

Skulle du fixa en dag på mitt jobb?

Vad jobbar du med och hur mycket tjänar du? 

Jag har ett par sanningens ord att säga nämligen! 

Och det handlar om ett mycket underskattat yrke, undersköterskor, och som ni förstår utfärdar jag detta yrke själv. 

Jag är helt övertygad om att väldigt många inte fattar alls vad vi pysslar med, och säger man att man jobbar med dementa/äldre så tänker folk direkt att det enda man gör är att torka skit, och jag kan inte ens med ord beskriva hur fel ni har, och jag är en mycket ordberikad person.

Så innan ni dömer ut en undersköterska vill jag att ni ska veta att vi jobbar skift, varannan helg, storhelger, heldagar och delade turer för en ganska mager lön i jämförelse med många andra, helg & storhelgs ob:et är inte i närheten av det andra får för obekväm arbetstid, vi jobbar året om, dygnet runt, för att ta hand om vuxna människor, med ett helt liv bakom sig och med all erfarenhet det innebär, och som inte längre klarar av ens en normal vardag, av olika anledningar. 

Vi finns till hands för ledsna ögon, trötta själar, onda kroppar, arga sinnen, tröstlös ångest och oroliga minnen.
Vi vårdar, plåstrar, tröstar, skrattar, gråter, kramas, handräcker, och får en trasig själ att finna sinnesro, få känna sig viktig och delaktig i det som kallas livet och ha en meningsfull sista tid och vardag här & nu. 

Vi stöter på tragiska livsöden, splittrade liv och hela familjer som behöver stöd & en smula kärlek.
Vi måste vara superflexibla och starka - både psykiskt och fysiskt.

För varje människas liv och rum vi kliver in i, finns ett nytt förhållningssätt för just den här dagen, den här gången, den här personen, den här tiden, den här känslan. 

Vi sköter pappersarbete,  hanterar mediciner och rehabiliterar.
Vi sköter beställningar av mat och förrådsvaror.
Ibland får vi hårda ord, slag, rivsår och bitmärken, från oroliga själar, det är tyvärr ibland en del av denna grymma sjukdom som präglar många av dom vi stöter på.

Vi hjälper en människa att göra sig iordning på morgonen, sånt som vi alla friska tar för givet...Och hjälper dem i säng till kvällen.
Vi bäddar rent, borstar tänder, städar upp, duschar, rakar hakor, friserar, syr, tvättar, torkar, hänger, stryker, diskar, bakar, kokar kaffe, lagar mat och ser till att det blir en trevlig dag för dom som behöver det, dom som är byggstenarna i vår värld, dom som nu lämnat över stafettpinnen till oss. 

Om någon som läser detta har nåt att invända, så shoot man shoot, tala om exakt vad som är ovärdigt i detta arbete, vad vi gör för fel för att ligga längst ner på coola listan över yrken, och varför det faktiskt finns folk som skrattar åt vårat "löjliga" yrke? 

Man ska inte kasta sten i glashus, det finns många som aldrig skulle fixa en dag på mitt jobb, jag är HELT övertygad, och stolt att tillhöra elitstyrkan Undersköterskor! 
Vi gör ett förjävla bra arbete!! Fatta vilken meritlista vi har! 
Vi använder kropp, tanke, minne & själ varje minut, varenda dag, ASGRYM är fanimej bara förnamnet!

9/5-2011