En arslebredd??

Var till vårdcentralen idag och tanken har slagit mig många gånger, varför är vi så rädda för varann för?

Där sitter vi, 3 personer...i varsin soffa och tittar stint i varsin tidning med rädsla för att nån ska börja prata..

Alla tittar upp när nån går förbi och hoppas på att räddas ur väntrumsmardrömmen, alla småler lite artigt och otäckt trevligt mot varandra, viker ner blicken och tänker..

"-Faaaaaan, sätt dig inte bredvid mig...I-N-T-E bredvid miiiiiiiiiig, då måste jag vara artig och prata med dig också....åh puh, tack å lov, personen kunde inta en egen soffa att sitta själv i..skööönt!"

Vi är en besvärlig sorts människor, för tänk om jag hade tryckt ner mig i en soffa bredvid nån trots att det finns andra platser...vad tror ni hade hänt då??

Jo personen bredvid mig skulle chockat titta upp ur sin tidning och snegla åt mig och tänka: "åh nej, vad gör hon??"

och sen kallsvettas resten av tiden för att den socialt missanpassade läskiga tjejen bredvid trängt sig ned precis bredvid, som värsta jädra psykot!

Och tänk er ett buss senarium, där alla passagerare helst ska sitta med två arslebredd ifrån varann, åt alla håll, helst skulle alla ha en egen fyrkant med koner runt om...MY SPACE!

Tänk er då att ni sitter där, du och en passagerare till, ni sitter i varsin ände av bussen och en tredje passagerare kliver på och sätter sig bredvid dig, trots att det finns 57 lediga säten...

Tänk då, att det är vår allas referens på hur ett psykfall beter sig, hahaha!

Du skulle undra om personen var full, drogad, psykad, sjuk, fläng, dum, korkad och så skulle du känna dig hotad, trängd och illa tillmods förmodligen...Haha, rätt lustigt! 

Oliver upptäckte idag att jag tagit fram finporslinet dvs glass glas, torsdag å allt, och gick fram och ögnade dem och sa: "Vad ska du göra med dom här underbara muggarna, mamma?"

Hihi, den gossen alltså! <3

7/10-2010