Om att ge upp allt hopp...

Höstmörkret har lagt sig över byn där jag bor. 

I mina trötta hösttermins tankar är det redan November. 

Där i tankarna har det redan börjat snöa lite lätt och frosten biter hårt i kinder.

Trädens löv har redan fallit av och gräsmattan är täckt med det som kallades för sommaren.

Jag hade redan börjat, början på att ge upp. 

Allt såg mörkt ut, lika mörkt som en Septembernatt. 

Men då gjorde jag det, jag trotsade varenda en av naturens lagar!! 

Så NU är äntligen spirorna nyrakade igen!! 

Här ska fan inte sparas nån jädra vinterpäls ännu, det är ju som att välkomna vintern med öppna armar, 

!!ICKE!! 

F*ck you snö, is, oskrapade bilrutor och allt annat elände som hör vintern till!

Sometimes snow needs a high-five...in the face...with a chair..

Sådär ja, så ska det se ut! Varmt, soligt och festivaligt!