Vi påminner väldigt mycket om djur, det finns slående likheter förutom att vi män i skor lägger in känslor i våra förhållanden till andra män i skor, som såklart komplicerar saker å ting ganska mycket.
Men i våra relationer som par skiljer det sig däremot en hel del, i djurriket är det ju alltid hanen som är snygg, tränad och kan sjunga som en gud, honan är grå, trist och tråkig men det är fortfarande hon som bestämmer vem som får ligga, hanarna flockas runt honan för att impa järnet och visar upp sina kunskaper och sina tjusiga färger och makalösa pipa.
Bland oss två fotingar är det inte riktigt så, kvinnan ska vara tjusig, uppklädd, utstyrslad, tränad, smal, snygg, söt och ha en hel massa andra kvalitéer, kvinnor får visserligen ligga ändå, det är liksom fortfarande vi som bestämmer.
I singelvärlden håller dock alla koll på spegelbilden, men vad är det som gör att djur håller ihop som par ända tills döden skiljer dom åt och inte vi?
Jo, en hane är fortfarande lika snygg, de har lika vackra fjädrar, bröst och sångröst under hela sin livstid, och i vår värld är sambolivet en start på något helt annat.
Den där snygga killen med magrutor som luktade gott och bjöd ut dig på kaffe med sin hysteriska charm, intelligens och välrakade haka ligger plötsligt i soffan med skäggstubb, en hand innanför kalsongerna och skrattar åt sina egna fisar, spenderar ledig tid med att spöa någon i tv-spel, magrutorna är sedan länge en degklump som spänns åt med skärp nu förtiden, och håret håller på att krypa bak på ryggen.
Nej, utseende är verkligen inte allt, men nog ger det en lite perspektiv till skilsmässa statistiken ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar