Bra Zara, här har du en chans att göra bort dig!

Kan inte ni, precis som jag, undra hur fan det är möjligt att säga fel saker vid fel tillfälle HELA tiden. 

Inte nog med att man, mer än ofta, befinner sig på fel plats vid fel tillfälle, man kan inte hålla snattran heller.

Jag är nämligen expert och självutnämnd specialist i området.

Möter jag någon som precis gjort slut med sin kille och är förkrossad, så ska ni inte tro att det tar mer än ett par tio minuter förens jag pratar om t.ex ett avsnitt sex and the city som jag sett, om hur Miranda blev dumpad av sin kille och låg i sin lägenhet och förtvinade medans exet levde loppan och träffade den stora kärleken, fast det relevanta var kanske att vi diskuterade tv-serier överlag.

Jag är också expert på att prata om döden, när jag träffar någon som nyss mist nån, vem som helst, då vill min hjärna gärna att jag ska dra till med fraser som 

-"Usch det är så kallt så man kan dö!" 

-"Åh fy fan, jag har sådan träningsvärk så jag tror jag dör!" 

-"Måste jag skrapa rutorna en enda gång till den här vintern så kör jag in i en bergvägg och dör!"

Ja, jag kan dra till med värre saker också, men det är så INTE smakfullt så jag törs knappt skriva det. 

Jag kan vara lika duktig när jag träffar nån med funktionshinder också, duktiga jag! 

Vem fan är så jävla dum så man pratar om saker man sett på bio med en som är blind?? 

Eller prata om när man hoppade höjdhopp i skolan med nån som är förlamad från midjan och neråt? 

Eller prata om hur kul det är att tumbrottas med en som bara har en arm eller hur gött chips och dipp är med någon som bantar?

Det är ju precis som att hjärnan säger: 
-"Okej Zara, här har du din STORA chans att kunna göra bort dig ordentligt, KÖR!! SKYNDA DIG DÅ! Braaaa dääääär Zara, prata om att du tycker att alla förskolor borde heta dagis med en förskolelärare, braaaa Zara!"