Mycket enkel ekvation!

Jahapp, då var 2011 slut och kommer aldrig tillbaka igen...är jag nöjd? 

Så in i helvete!  Jag har inte infriat alla mina planer som jag gjort upp, men jag har fått förbannat mycket gjort, och mött underbara människor, bytte jobb mitt i alltihopa gjorde jag också, fyllde 30 & hade en fest med fantastiska vänner som gör mig oerhört lycklig, åkte utomlands för första gången i mitt liv och så här på slut tampen av 2011 råkade jag låta julstressen ta överhand så nu har jag glömt bort mig själv en sväng igen, och det hade jag visserligen inte tänkt avsluta året med.

Tänk att JAG alltid kommer på sista plats i MINA prioriteringar, men det blir inget nyårslöfte av det heller, ja alltså att prioritera mig själv bättre, för löften sätter en hel drös av höga förväntningar som sedan ger ångest & besvikelse när man inte lyckas, och har man lite jävlaranamma i sig och tror på sig själv, behövs inga löften, man lyckas ändå! 

Så jag skiter i alla dessa ångestframkallande löften och det borde ni andra också göra, lyckas man så är det extra poäng, vanliga poäng tjänar man ju hela tiden, eftersom vi är så förbannat bra som vi är, eller hur?? Och löften man inte lyckas hålla, ger ångest som betyder minus poäng, och det vill man inte ha! Mycket enkel ekvation! 

Allt kommer med tiden om man låter det göra det, precis som en bra sås går det inte att stressa fram, det är en bra livsfilosofi tycker jag.

Nu är det nya tider, nya prioriteringar, nya planer! All stress och allt slapp som varit under julen är över för min del, jag vet vad jag vill få ut av 2012, sen får tiden utvisa om det blir så, annars sätter jag mig en stund under korkeken och funderar över det, chillar lite ;)

En klok god vän sa det här till mig: -"Det är inte det man äter mellan julafton och nyårsafton som räknas utan det man äter mellan nyårsafton och julafton!" ;) Sant så sant, det ska jag ha som ledord till nästa jul tänkte jag!

Sjukskrivna, socialbidragstagare & annat slödder...

För ett tag sen stod det i den lokala blaskan att någon bombhotat Försäkringskassan i Falun, och trots att det förstås var läskigt för personalen i kåken, så måste jag säga att jag har FULL förståelse. 

Nu vet man ju inte direkt vems fel det är att nån som får sin "lön" från FK, inte fick det, om det var regeringens gulliga beslut eller någon på FK som klantat till det.

Jag vet inte vem som blev fullständigt vansinnig och skickade iväg detta hot.. 

Kanske var det en människa som drabbats av cancer och anses vara arbetsför ändå, jag menar vem har dött av lite cellgift, häv ur dig ur soffan din latmask! 

Kanske var det någon som går någon form av praktik, dvs jobbar heltid och arslet av sig för bidraget som i runda slängar betalar hyra och el, mat finns det ju i soptunnor runt om i hela kommunen, eller hur? 

Jag har själv varit på botten, inte den djupaste delen av den, tack å lov, men jag har haft socialbidrag i mina ungdoms glada dagar...eller nej, mina ungdoms dagar ska det väl stå. 

Jag är innerligt tacksam att socialbidraget finns, i mitt fall var det största problemet den mänskliga faktorn, t.ex så fick man pengarna den sista varje månad, och det hände mer än en gång att en räkning skulle vara betald 5-6 dagar före den sista, och då var det bara att vänta, sen betala påminnelse avgifter för det, trots att 45 kr är ungefär det man har kvar på kontot efter att räkningarna betalats..Och det går inte att varken spara, eller betala en räkning i förväg, en extra en månad för att slippa situationen, för det räcker inte pengarna till.

Ja, det är & ska vara existens minimum, jag är helt med på det, men det är inte så roligt när inte överlevnadsbidraget dyker upp den sista, för att din handläggare har semester, eller är sjuk och återkommer 7 dagar senare, för det har jag också varit med om, ett antal gånger, även till julen..Och existensminimum är just vad det låter som, du existerar, no more, no less.

Det var därför det här inlägget blev skrivet, för precis som det står på facebook lite då och då så finns det människor som väljer mellan en slalomutrustning eller ett Xbox, och människor som väljer på julmat eller korv å makaroner, julklappar eller elräkningen...

Och till alla dom som kämpar med det, kan man iallafall skänka en värmande tanke, alla människor har det inte alltid så lätt och så här i efterhand, så är jag tacksam för den tiden jag gick igenom, jag lärde mig förbannat mycket, jag lärde mig att det kan gå bra, det kan lösa sig, det är inte ett helvete jämt, men tyvärr finns det dom som aldrig får komma ur det helvetet, och till er som kämpar och vänder på varenda krona, vill jag ändå, mitt i det jobbiga önska en riktigt riktigt God Jul. 

Jag vet hur det är, ingen kan säga att det är lätt, och jag hoppas att ni i allafall har kärleken och glädjen hos er i juletider, för även om det låter jävligt klyschigt så är det ju faktiskt det som julen handlar om...egentligen.

Ska vi ligga?

Vi påminner väldigt mycket om djur, det finns slående likheter förutom att vi män i skor lägger in känslor i våra förhållanden till andra män i skor, som såklart komplicerar saker å ting ganska mycket. 

Men i våra relationer som par skiljer det sig däremot en hel del, i djurriket är det ju alltid hanen som är snygg, tränad och kan sjunga som en gud, honan är grå, trist och tråkig men det är fortfarande hon som bestämmer vem som får ligga, hanarna flockas runt honan för att impa järnet och visar upp sina kunskaper och sina tjusiga färger och makalösa pipa. 

Bland oss två fotingar är det inte riktigt så, kvinnan ska vara tjusig, uppklädd, utstyrslad, tränad, smal, snygg, söt och ha en hel massa andra kvalitéer, kvinnor får visserligen ligga ändå, det är liksom fortfarande vi som bestämmer.  

I singelvärlden håller dock alla koll på spegelbilden, men vad är det som gör att djur håller ihop som par ända tills döden skiljer dom åt och inte vi? 

Jo, en hane är fortfarande lika snygg, de har lika vackra fjädrar, bröst och sångröst under hela sin livstid, och i vår värld är sambolivet en start på något helt annat. 

Den där snygga killen med magrutor som luktade gott och bjöd ut dig på kaffe med sin hysteriska charm, intelligens och välrakade haka ligger plötsligt i soffan med skäggstubb, en hand innanför kalsongerna och skrattar åt sina egna fisar, spenderar ledig tid med att spöa någon i tv-spel, magrutorna är sedan länge en degklump som spänns åt med skärp nu förtiden, och håret håller på att krypa bak på ryggen. 

Nej, utseende är verkligen inte allt, men nog ger det en lite perspektiv till skilsmässa statistiken ;)

In your face!

Livet är väl egentligen bra jävla motsägelsefullt ibland? 

Ett par exempel:

Man ska ge fan i socker, inte bra för varken kropp eller knopp, och lik förbannat så finns det proppat med godis så det nästan ramlar av hyllorna, på det enda stället som du får lov att vänta livet ur dig....nämligen när du köar till kassan! 

Bara för att du ska stå där och tyst säga -"neeej neeeej nejje!"...till dig själv och så slutar det med ett "MEN OKEJ DÅ!!" precis som att det var någon annans fel att du inte kan motstå, för att sen slita åt dig en 200 grams chokladkaka i ren tristess och för att du tycker synd om dig själv, för att du får stå där och vänta på nån jävla pensionär som inte fattar hur man betalar med kort...

Sen ska det tränas också, och vem behöver träna mest egentligen, jo alla som är plus size:are, finns det träningskläder till dom?? ICKE! Dom ska tydligen dra på sig ett gammalt påslakan och skutta omkring på Friskis i, för några snygga träningskläder finns det banne mig inte i nån större storlek än 38/40, har man tur kan man kanske köpa två byxor, och ha en på vardera ben!

Sen ska man värna om miljön! Buss och samåka is the shit! 

MEN....för att kunna vara miljövänlig och genomföra det, så lär du för det första vara miljonär och för det andra tycka om att stå ute i 23 minusgrader och vänta i 67 minuter på bussen, för att kunna ta dig hem efter jobbet en onsdags kväll! 

En enkel biljett från staden till min lilla by, en heeeel mil bort, kostar nämligen 40 kronor om man gått och blivit över 26 år...trevligt...motsägelsefullt...sur....

Ärlighet varar längst...ELLER?

Tänk om man kunde vara helt helt ärlig mot barnen, och tala om hur mycket man sliter med deras julklappar varje år! 

Hur många paper cuts man fått av det där jävla julpapperet som går sönder i varenda hörn, eller när man klippte av sig halva pekfingret och rev sig på tejphållaren! 

Eller hur tejpen uslades och klistrade ihop sig och hur det där jävla snöret aldrig vill krulla sig och ligga kvar snyggt! 

Men nej, istället låter man en tjockis i röd velour kostym...en freeloader a.k.a Tomten, ta åt sig all ära! 

Som att han svettades på BR i när han köade i 2 ½ timme? 

Som att han släpade klappar i kassar med handtag som skär in i fingrarna över hela stan, tryckte in dom i skuffen och körde hem dem? 

Som att han panikade och slängde in allt i skrubbar, vindar och vrår halv ett på natten så ingen ska se något?

Som att han stod en hel kväll och slog in dem, tills händerna blödde, bara för att få se dom där goa härliga lyckliga ansiktena på julafton... 

Nädå, han åker tydligen hem till oss och dumpar skiten på diverse ställen här hemma och låter sen mig göra grovjobbet, för att sen dyka upp 10 minuter på dagen D och ändå vara den som gör ungarna lyckligast....

Tomten...du kan dra!

Att jag aldrig lär mig......NO MORE!!!

Jag känner mig själv så väl vid det här laget, och jag borde veta bättre, men jag gör samma misstag varenda jävla gång...

Det plingar till i mobilen, jag läser sms:et och har blivit bjuden på ett homeparty dvs Oriflame, Me&I, Lingon å Blåbär, Partylite, Tupperware eller nåt annat apdyrt get together. 

Och JAG vet, att jag inte ska gå på sånt, någonsin...

För jag är så jädra svensk så jag kan inte snylta andras fika utan att känna mig tvungen att shoppa loss bland plastbyttor, doftljus och äppeltvålar, sånt jag vet är bara krafs, och inte alls håller den standard det lovar...

För NEJ, jag är inte impad av Oriflames fenomenala Tender Care, köper jag en sån, så är det ett MercyBuy...

Därför blir jag extra tokig på mig själv, när jag lik förbannat tackar ja till dessa inbjudningar, lovar mig själv att det inte är nåt köptvång och att jag baaraaa ska gå dit och kika, och ha trevligt, för att sen hitta mig själv med nosen i en katalog för att verka sådär intresserad som dom andra är, och efter en stund rycks jag med i deras entusiasm och börjar också fråga om produkterna, testar, luktar och känner hur min skeptiska kvinnliga intuition helt plötsligt sakta börjar falla över i ett genuint intresse för vad jojoba kan göra för torra armbågar...

Sen fattar min hand en penna och krafsar ner ett par sidnummer på en förtryckt beställningsblankett och.....

*KA-TJING*.....567 kr fattigare, och sen ska jag gå runt och stinka jojoba och äppleblom med en touch av rårörs socker, så varenda allergiker får hoppa åt sidan när jag far fram...

Det enda jag lyckats hålla mig borta från fortfarande, är rutan man bockar i om man vill vara värdinna själv, alltså ha en visning hemma, och det är nog enbart för att det någonstans i mitt innersta inre finns en liten klok Zara som vrålskriker lungorna ur sig, att jag ska ge fan i, turn the other cheek liksom, och så lyckas jag styra bort handen från rutan, till enbart den prickade linjen för underskriften. 

Sen sitter jag där och äter hemmagjord sockerkaka och dricker kaffe, som en riktig slyna, det är som min belöning för att jag sålde mig själv.....igen!!

Och du trodde att du var bitter?!?!

Jag vill gärna titulera mig själv som en trevlig person, med lätt fobi för trångsynta människor, trots att jag själv också är det när det gäller vissa ämnen, jag kan dessutom vara en bitter jävel också, som surar över vintern trots att jag inte kan göra ett skit åt det hela...

Däremot har jag hittat en sida som slår mig och ALLA jag känner i både trångsynthet, bitterhet, nonchalans och tjurighet!

Är det flashback?? Nej...Är det vitmakt sidor?? Nej.... 

Det är lokalblaskan på nätet!!  Och det är inte ens tidningen som är bekymret, utan läsarna!!

Jag har aldrig i hela mitt liv varit med om en sån nonchalans, jag blir helt förstummad, och då ska det mycket till! 

Skriver en enda människa ner en glad positiv kommentar blir denne totalt nedrackad, dumförklarad och man måste ner på dagis nivå för att förstå detta, för det handlar till och med om att märka ord! :-O 

Vuxet folk!!?? 

Till och med den härliga artikeln som postades nyligen om en hund som varit borta i 36 dygn och kommit hem, MÅSTE få sig EN syrlig kommentar! För så är det på dt.se, ingen ska komma undan med ren glädje, när nåt kul eller positivt händer. 

Jag hoppas verkligen att det är ett gäng elaka Stockholmare som sitter och skriver sånt här till oss i Dalarna, annars har jag en gruvligt fel bild av dalfolket, som beskrivs så levande, glada och trevliga!

Så om du är på humör.....In och frossa i elakheter:

Dalarnas Tidningar